Street Gallery är en konstutställning i gatumiljö i Solna Business Park. Stadsdelen står inför massor av små och stora förändringar. Plötsliga och oväntade inslag i vardagen som skapar liv mellan husen, trivsel och trygghet. Just nu pågår utställningen "Stroissmüller" kuraterad av Ilja Karilampi/@trekronorculture.
Med Renaud Jerez, Lap-See-Lam, Tore Wallert, Sophie Gogl, Hélène Fauquet, Matilda Tjäder, Gustav Wideberg, Ivo Kiuskalaas, Léo Bachiri Wadimoff, Elis Eriksson och Ira Shalit.
Elis Eriksson (1906–2006, Stockholm) var en svensk konstnär, formgivare och pionjär som i sin ständiga jakt på kunskap skapade olika lekfulla visuella “system” i måleri, kollage och teckning. Ordlekarnas tillsynes oändliga ström inspirerades av samtida tänkare som Deleuze & Guattari. Idag verkar det bli allt viktigare att iaktta hans bilder och inspireras av den humor och det driv som hans livsverk besitter. Den inramade bilden med silverfolie är en slags ritning och en uppmaning att klippa och vika ihop det till en modell.
Gustav Wideberg (1984, Göteborg) är verksam i Amsterdam, men i konstant rörelse fysiskt och sinnligt. Hans intelligenta och taktila output innehåller ny-psykedeliska element: intryck av storstadsmiljö, tags, smält reflextyg från Deliveroo-jackor, tribala former och lager av måleri, likt en sanerad vägg. Ständigt på jakt efter material att omvandla skannar han sina omgivningar efter estetisk potential. Tidigare har Wideberg gjort konstnärliga avtryck på b la Nomad Göteborg, Kiasma Helsingfors och Ellen de Bruijne Projects Amsterdam.
Hélène Fauquet (1989, Saint-Saulve, bor i Wien), har utforskat utbudet av speglar och ramar som människor säljer via österrikiska auktionssajter. Konstverket är ett funnet foto printad på dibond, medvetet i bibehållen låg kvalité. I en utställning på Meyer Keiner i Wien hängde en grupp bilder av dekorerade fönster, tryckta på enkla träskivor. Det digitala dammet som finns kvar på de konkava bubblorna längs spegelns ram, bildar en anonym reflektion av renässanstyp likt Jan van Eycks experiment på 1400-talet och säger något om vårt eget förhållande till bilder online.
Ira Shalit (1989, Petah Tikva) är en konstnär som utforskar formaten teckning, kooperativa initiativ och rollen som idéspruta. Fågeln som verkar sitta i en bur med texten "Underbar semester" ovan är en humoristisk skildring av Iras senaste period, när han skapade en serie digitala ritningar som påminner om serier i en dagstidning. Tidigare projekt i b la Frankfurt har också varit/haft ett öppet format, där han släpper in publiken för att på olika sätt bidra till hans konst.
Ivo Kiuskalaas (1986, Stockholm) har en mångfacetterad bakgrund som ljus- och discotekniker samt aluminiumexpert och utforskar i sin installation spegelbilden av ett konstverk där vi behöver se närmare för att märka reflektionen av originalet. Som idén om Platons grotta, där åskådaren ser en silhuett av ljus med tron om att det är den kompletta verkligheten, bjuder Ivos installation in till alternativa sätt för oss att uppleva perception, ytor och ljuseffekter.
Konstnären Lap-See Lams (1990, Stockholm) verk är graverat med mönster av 3D-scans från kinakrogar, där människor har råkat passera och skapat “linjer” av rörelse. Med hjälp av virtual reality och 3D, ljud och skulptur, behandlar hennes konst narrativ om urbana utrymmen, familj och tillhörighet. Hon återskapar ofta ögonblick eller interiörer via egna minnen av den kantonesiska diasporan i Sverige och är aktuell med en poetisk installation på Galerie Nordenhake i Stockholm.
Léo Bachiri Wadimoff (1989, Geneve) har en bakgrund i gräsrotsmiljön i fransktalande Schweiz och var en del av projektrummet Marbriers 4 i Geneve under flera år. Hans intresse ligger i hur vissa bilder och meningar indikerar tillit, men löftena däri är en illusion. Konstverken med vinylmotiv och text placerade rakt över blekta bilder, är en tankeställare där den banala designen i sig blir en symbol för, eller hyllning till, ett avsaknande av gängse uppfattning om produktivitet.
Matilda Tjäder (1989, Malmö, bor i London) skildrar genom sina performances och textbaserade verk glappet mellan verklighet och fiktion. Med hjälp av konstnärlig research och sin röst bygger hon scenarios där vi tas med på en resa genom syntax och akademiska format. I sin pågående praxis hämtar hon ur sin bakgrund inom litteraturen, och omvandlar allmänna djupa tankegångar till olika slags presentationer, komplett med ett headset och slogans på väggen.
Renaud Jerez (1982, Narbonne, bor i Paris) är en av Frankrikes mest intressanta och internationellt aktiva konstnärer som ofta jobbar storskaligt i alternativa världar han bygger upp av färgfullt bearbetat material. Som en tecknad version av “Avatar” med snowboardboots, skapar han en futuristisk vision eller startpunkt för skulpturala scenarion där scenen fylls av övermättade bilder och objekt med en nästan fabriksmässig hastighet. Ofta innehåller de plats-specifika miljöerna en förväntan eller inslag av performance.
Sophie Gogl (1992, Kitzbühel) omvandlar material från bildbyråer och internet till ett skickligt och humoristiskt måleri, där hon ändrar beskärning, storlek och sammanhang. En bild av Anna Sorokin som cirkulerade i skvallerpressen, bluffmakerskan i New York som greps för att ha rest runt och levt på lyxhotell, har i Gogls konst blivit en vag ikon eller anti-hjälte. I en germansk tradition likt Merlin Carpenter eller Elizabeth Peyton, skapar hon direkta bilder som råka spegla vår samtid – som t ex målningen från 2019 med den smilande toalettrullen.
Tore Wallert (1985, Stockholm) skapar olika typer av performativt laddade skulpturala situationer med en hantverksmässig och anti-estetisk stilism. Under det senaste året har han turnerat runt i Europa med en typ av dansföreställning/performancegrupp där hans delaktighet resulterat i ett flertal intressanta bilder och ikoner. Under flera år har han också utforskat dessa typer av bilder tryckta på aluminium och i installationer, som tillsammans berättar en historia om vänner, arbete och Europa idag från flanken.
